Staffordshire Bullterrier

Hemland: England

Bakgrund och ändamål :

 

I England (rasens hemland) godkändes rasen år 1935 av den engelska kennelklubben, men inofficiellt är rasen mycket äldre än så. Historien har påvisat att man i slutet av 1700-talet korsade den lätta buldoggen med Old English Terrier och fick fram Bull and Terrier eller Bullterrier, (dagens Bullterrier framavlades genom att Bull and Terrier korsades med White English Terrier). För att skilja mellan dessa två raser, satte man Staffordshire (efter rasens vistelseort) framför Bullterrier, Staffordshire Bullterrier. Rasens användes främst för kamp, fram till 1900-talet, då hundkamper tack och lov förbjöds. Tack vore bra uppfödare har aveln vänt riktningen till att dämpa kamplusten men samtidig behålla rasens kvalitéer så som styrkan, modet, intelligensen och tillgivenheten för människor i allmänhet och barn i synnerhet. Rasen är idag en av dem tio vanligaste hundraser i England och kallas Nanny Dog.

Helhetsintryck:

Den moderna Staffordshire bullterrier är en välbalanserad, släthårig ras som äger stor styrka i förhållande till sin storlek. Hunden ska vara muskulös, spänstig och självklart aktiv.

Karaktär:

Det utmärkande för rasen är dess stabila och lugna karaktär, samt tillgivenheten för människor och i synnerhet för barn. Därför är det inte svårt att förstå rasens smeknamn, Nanny Dog. Dom älskar barn och är väldigt toleranta när det gäller barnens lekar. Det skulle vara under Staffs värdighet att störa barnen och avbryta deras lekar, eller på något viss visa aggressivitet (trots detta ska man vara medveten att barn är barn, och därför ska man alltid hålla uppsikt när dom leker med hundar, för att inte medföra skador på hundar). Staffar älskar att kela och kramas och man går inte undan från deras blöta tunga.

I sin tidiga utvecklingsfas kan en Staffe ställa krav på sin ägare, men med fasta regler och god uppfostran och träning blir den en prima hund inom många olika aspekter och områden. Hundarna är lättlärda och mycket nyfikna av sig, vilket är positivt eftersom de vill ständigt lära sig nya saker och är intresserad. Det som en gång är inlärt, är där för alltid. Men vist kan en Staffe också tröttna och då visar den sin ägare med en blick som vem som helst skulle förstå betyder: ”Lägg av nu!”, och då är det bäst att man gör det.

Eftersom rasen var från början avlad för att kampa, är den fysiskt mycket stark och tålig och därför är det klokt att se över sin hund då och då efter småsår, eftersom de döljer sin smärta och visar inte på samma sätt som andra hundar. Observera att det inte betyder att dem har mindre ont för det!

Sjukdomar:

Rasen har inga rasspecifika sjukdomar, därför ingår den inte i någon av SKK’s hälsoprogram. Det finns en ärflig sjukdom som kallas L2HGA och HC. Sjukdomens symtomer är bland annat demens, vinglighet, epilepsi, stela muskler mm. Genom ett blodprov kan man fasställa om hunden är bärare av sjukdomen. Om testet visar att hunden är icke bärare står det att den är ”clear” från denna gen. Om bägge föräldrar är fria från genen finns det ingen risk att avkommor får den sjukdomen, eftersom den är enbart genetisk. En Staffordshire Bull Terrier blir tio till femton år gammal. Demodex och Furunkulos har konstaterats på en del hundar (läs vidare om dessa sjukdomar under Länken, ”Demodex ”).

Päls:

Pälsen skall vara kort, slät och ligga tätt mot huden.

Färg:

Röd, gulbrun, vit, svart eller blå eller någon av dessa färger i kombination med vitt. Alla brindlenyanser, även i kombination med vitt. Svart med rödbrunt (black and tan) eller leverfärg är absolut inte önskvärt.

Mankhöjd:

Önskvärd mankhöjd 35-41 cm. Höjden skall vara i proportion till vikten.

Vikt:

Hanhund 13-17 kg.

Tik 11-15,5 kg.

Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, 
helhetsintryck och konstitution.

KC 1988

FCI 76b

SVENSKA KENNELKLUBBEN 1991-06-14 e. ä.